Hon, han eller hen? Ordval spelar roll i rekryteringsprocesser

Det har rört upp känslor, liknats vid barnmisshandel och förkastats som ett oviktigt modeord. Men faktum är att hen gör svenskan unik, och nu visar forskning vid Lunds universitet att ordet också kan göra arbetsmarknaden mer jämställd.

Våren 2012 släpps barnboken Kivi & monsterhund, en sprudlande berättelse på rim om ett barn som önskar sig en hund. Genast piskas en hätsk och polari­se­rad debatt upp i Sverige. På grund av en enda bokstav. Kivi benämns nämligen inte som han eller hon, utan som hen.

Debatten rasar i morgontidningarna. Motståndare förkastar ordet som onödigt, och liknar det vid barnmisshandel om föräldrar benämner sina barn hen. Förespråkare lyfter ordet som ett verktyg för ökad jämställdhet. Snart är dock termen både välkänd och erkänd. Språkrådet konstaterar att det går bra att använda ordet, fast det ”kan väcka irritation”, och 2015 tar hen klivet in i Svenska Akademiens Ordlista. Det här gör svenskan unik.

– Det finns många språk som bara har ett köns­neutralt pronomen, som finskans hän, men det är bara svenskan som har tre pronomen. Även om det finns initiativ i andra länder att lägga till ett tredje pronomen så är det bara här som det har blivit accep­terat, berättar Anna Lindqvist.

Anna Lindqvist är docent och forskare i psykologi vid Lunds och Stockholms universitet, och projektledare för det Forte-finansierade projektet Språkets betydelse för jämställdhet på jobbet. De undersöker hur språk kan användas för att skapa en jämn könsfördelning inom olika yrken och minska diskriminering. Där är hen en viktig pusselbit.

Hen utmanar den starka föreställningen om att det bara finns två kön som är av naturen givna

– Det finns empiriska belägg för att ord och språkbruk kan bidra till ett mer jämställt arbetsliv. Vi tycker att det är väldigt spännande att se vad hen har för effekter, säger hon.

Hen kan användas när man inte kan eller vill ange en persons kön, och ersätta formuleringen han/hon. Ordet kan även referera till personer med icke-binär könsidentitet, som alltså varken identifierar sig som kvinna eller man. Det är det senare användningsområdet som väcker så mycket känslor, enligt Anna Lindqvist.

– Hen utmanar den starka föreställningen om att det bara finns två kön som är av naturen givna. Men det finns variationer i både identiteter och kroppar. Hur vi förstår och kategoriserar andra, det är något som vi har hittat på, säger hon.

Att även små ord faktiskt kan påverka våra attityder och hela samhället, som vid 1960-talets du-reform, är en utgångspunkt för Anna Lindqvists forskning. Nyligen visade en amerikansk studie att personer som fick använda hen för att beskriva en tecknad figur var mer toleranta i hbtq-frågor när forskarna ställde frågor till dem efteråt. Men även detta väckte debatt. Studien kritiserades initialt av lingvisten Mikael Parkvall i Svenska Dagbladet, men efter ett replikskifte med bland annat Anna Lindqvist konstaterade han trots allt att: ”experimentet [verkar] tyda på ett visst mått av språklig påverkan på tänkandet”.

– Forskningen visar att orden vi använder inte bara speglar, utan även skapar och förstärker uppfattningar vi har. Vi gör experiment som visar att det är så. Det är empiri, fakta, säger Anna Lindqvist.

Inom forskningsprojektet har  hon och hennes kollegor bland annat tittat närmare på hur ordval påverkar rekryteringsprocessen.

– Vem som bedöms som kvalificerad för, och vilka som söker olika tjänster, är en stor del av könssegregeringen och ojämställdheten på arbetsmarknaden. Till exempel anses män traditionellt vara mer handlingskraftiga. Efterlyser man då någon som ska vara det tenderar rekryterarna att tänka att det är en man som söks, fast det finns andra som kan ha de egenskaperna.

För att försöka komma runt stereotyper och diskriminering vid rekryteringar används i dag ibland anonymiserade ansökningar. Frågan är om det räcker.  Det har nämligen visat sig att även ord som ”ska” vara grammatiskt neutrala, som musiker och lokalvårdare, i högre grad får oss att associera till män. Här kan hen vara lösningen. I en studie utförd av Anna Lindqvist och hennes kollegor fick rekryterare läsa om en fiktiv sökande och sedan gissa vem de hade läst om. När personen beskrevs som ”den sökande” eller ”NN” trodde fler att det var en man, men så var inte fallet med ”han/hon” eller ”hen”.

– Hen kan bryta upp förförståelsen av vem det är som bedöms i en rekryteringsprocess och är ett sätt att göra språket mer inkluderande, konstaterar Anna Lindqvist.

Tidigare forskning har visat att platsannonser som använder ”han/hon” istället för ”han” får fler sökande, av båda könen. Fler kvinnor anses även mer passande för tjänsten, både av rekryterarna och av kvinnorna själva. Är inte det gott nog? Nja, det finns ändå ett problem – som hen kan lösa.

– Vi har gjort en studie som visar att han/hon är exkluderande av personer med icke-normativa könsuttryck. Att skriva så utesluter alltså personer.

Ord har inte bara betydelse för hur de sökande bedöms. I en färsk och ännu inte publicerad studie har Anna Lindqvist även kunnat visa att vilka ord som organisationer använder för att beskriva sig själva påverkar vilka som söker sig till arbetsplatsen.

Det här känner kommunikatören Hannah Lemoine till. Hon arbetar på en kommunikationsbyrå som hjälper företag till en inkluderande kommunikation i bland annat plats­annonser, vilket ger fler relevanta  sök­anden av olika kön och bakgrunder.

– Att använda stereotypt manliga ord kan vara en tröskel för att få kompetenta kvinnor att söka jobben. Det är lätt att tro att man använder ett neutralt språk tills man börjar djupgranska det. Det blir omedvetet riktat, säger hon.

Text: Ebba Arnborg